Alla inlägg av webban

Spiksmeder

Spiksmeder -78

Smederna uppradade på bron vid Haggens utlopp med smedjan i bakgrunden. De bär den traditionella blaggarnsskjortan som skyddade mot värmen. Som nummer fyra från vänster står smeden som återfinns i byalagets logotyp.

Hagge bruk

Spiksmedja och herrgard i Hagge

Hagge herrgård med spiksmedjan i förgrunden. Vattenströmmen lämpade sig väl att ta kraft ur och det gjorde man tidigt. Redan 1629 var stångjärnssmidet i full gång. Förutom stångjärn producerades också öglejärn. Det var en kortare järnstång som var böjd på mitten för att lättare kunna transporteras vidare på åsne- eller hästrygg.
Spiktillverkning blev senare betydelsefull. Arbetet i smedjorna pågick från måndag morgon till lördag kväll. Det var ett varmt, tungt och farligt jobb. 1870 flyttades tillverkningen från Mellanhagge till Övre Hagge. Där dunkade hamrarna till den 5 juli 1902, då tillverkningen lades ned. Lancashiresmedjan tystnade klockan 5 på midsommaraftons morgon 1910. Så var industriepoken över.

Då var skogen bakom brukshandeln kalhuggen och området fick namnet Bruksfallet. 2003 var den åter uppvuxen och mogen för avverkning. Precis som den kommer att vara om 100 år igen.

Hagge gamla skola

Den gamla skolan låg i korsningen där vägen från Hagen kommer in i Hagge. Sedan 1867 fick traktens barn både kunskaper och stryk inne på skolan. Skolan var först belägen i huset till vänster (som finns kvar idag) men 1914 bestämdes att det skulle byggas om lärarbostad och det större skolhuset byggdes.

Lokalerna användes även då byns befolkning samlades till idrottsevenemang eller föreläsningar. Skollärare Häggkvist var en flitig föreläsare. Även Sten Bergman gästade skolan och berättade inför en andlös publik om paradisfåglarna på Borneo. Husförhör tillhörde inte livets glädjeämnen, men sådana skedde också här.

Sista klassen för lärare Häggkvist 1944
1971 är det examen för sista gången i Hagge gamla skola på grund av brist på elever. 1974 till 1978 rivs skolbyggnaden. Ingen trodde väl då att samhället skulle blomma upp igen som det har gjort och att en ny skola skola skulle byggas.

Människor i Hagge

Vad vet vi om dem som levde i Hagge före oss? Här kommer några bilder på personer som satte sin prägel på Hagge på sin tid. Vilka historier skulle de inte kunna berätta om vi fick chansen att möta dem idag?

Magnus Hammar (1876-1961) visste det mesta om hästar. Han skötte stallet i Hagge till slutet av 1940-talet. Då hade han även övertagit kuskens roll och körde sjuka till läkaren i Smedjebacken och handlade i ”Smiss-boa”.

Anna Nordkvist (Kulla) arbetade i ladugården. Hon står utanför ladu-gården på 1920-talet med mjölkpallen i hand och spannen i armvecket. På en bild har mjölkmaskiner gjort entré och Kulla visar 1944 stolt utrustningen i diskrummet.

Viktor Starborg var egentligen ingen skogsarbetare. Han var gammal sjöman som hamnat i Hagge som jordbruksarbetare och sprängare. En gång vägrade hans motorsåg starta, varpå han skruvade isär den ner till minsta detalj. Naturligtvis misslyckades han med hopmonteringen, varför han tog de lösa delarna i den hopvikta regnkappan och åkte till reparatören. Man kan tänka sig den arme reparatörens min när Starborg tömde ut skrotet på disken och hävdade att garantin gällde.

Per-Ale, eller Adolf Karlsson som han egentligen hette, arbetade med diverse saker före pensioneringen. Han skötte magasinet (i kurvan bortom skogskontoret vid Snöåvägen) där mängder av säd skulle krossas till brukets stora djurbesättning.

Hagge Herrgård

Hagge som arbetsplats och boställe såg inte likadant ut för alla människor. År 1806 stod Hagge herrgård klar för bruksdisponenten och hans familj. Den måste vara tillräckligt stor för att kunna ta emot övernattande långväga gäster, såväl kunder till bruket som myndighetspersoner och goda vänner. Herrgården stod parallellt med Haggens utlopp, där den ena flygeln av skogskontoret nu är belägen. Herrgården var bebodd fram till 1930-talet och revs omkring 1950 efter att underhållet blivit alltför kostsamt av den dåvarande ägaren Grängesbergsbolaget. Bilderna har välvilligt ställts till Hagge byalags förfogande av Ambassadör Jan Axel Nordlander, som är nutida släkting till förre Brukspatronen Harald Nordlander. Jan har även skrivit ner några intressanta uppgifter med koppling till Hagge bruk, dess ägare och deras familjemedlemmar.  Se nedan. Hagge byalag ber att få framföra sitt varma tack till Jan för dessa bidrag!

Noteringar för Hagge Byalag med anledning av att:

2006 var det 200 år sedan Hagge herrgård blev inflyttningsklar

av Jan Axel Nordlander

Hagge Bruk anlades 1629 av Johan Brusenhagen. Det hade sedan en rad ägare, bl.a. släkten Lohe, känd genom den makalösa silverskatt med bl.a. 18.000 mynt, som 1937 grävdes upp i en potatiskällare i Gamla Stan i Stockholm. Där hade Lohes gömt silvret 1743 då ”Stora Daldansen”, ett bondeuppror, hotade huvudstaden.

Ar 1790 förvärvades bruket av familjen von Ehrenheim, som suttit på Malingsbo sedan 1705. Fyra år senare bosatte sig kapten Johan Wilhelm von Ehrenheim, gift med Brita Johanna Bjuggren, vid Hagge. Johan Wilhelm lät åt sin familj uppföra en ny herrgårdsbyggnad i sten, vit eller ljusgul i klassicistisk stil, med 24 rum. Men han hade ingen lycka med sig. Samma år som bruksherrgården stod färdig, 1806, dog hans hustru i barnsäng. En vecka senare förlorade Johan Vilhelm också den nyfödde, ende sonen.

Johan Wilhelm dog i Stockholm 1815. Redan efter 1810 lämnade han Hagge, som måste ha burit på för många tunga minnen. Fem överlevande döttrar fick han ändå, alla födda på Hagge. Ingen av dem blev dock kvar i Västerbergslagen.

Efter Johan Wilhelms död köptes bruket av Anders Wetterdal, som tillhörde en gammal bergsmanssläkt. Sonen Ludvig övertog driften vid Hagge 1834 och gifte sig strax med Gustava Lamming, dotter till en riksdagsman för borgarståndet från Nyköping. Tre av parets barn föddes på Hagge innan bruket på nytt såldes 1845, nu till stadsmajoren Eric Nordlander i Stockholm.

Ledningen av bruket övertogs av Erics son Axel Nordlander, som 1856 tillsammans med Ludvig Wetterdal och Jacob Westman på Smedjebacken grundade valsverket där, som år 2006 fyller 150 år.

Axel gifte sig med den driftiga Gustafva Öhrn från Oslättsfors bruk i Gästrikland. De fick fyra barn tillsammans, men drabbades också de av olycka. En son dog bara 19 år gammal och den yngsta dottern Alfhild, gift grevinna Cronstedt, omkom bara 37 år gammal i en ridolycka på Fullerö vid Västerås. Andra dottern, blev kvar i Smedjebacken som hustru åt bruksförvaltaren Alfred Norberg, men förlorade i sin tur en liten son. Axel utvidgade bruksdriften betydligt genom att förvärva bl.a. Nedre Hagges bergsmanshytta, Klenshyttan, Gärdsjöbo och andelar i Flatenbergshyttan.

Bruksdriften övertogs emellertid av Axels son Harald, född 1853 på Hagge och gift med Sigrid Klingberg, född på Tidaholms bruk i Västergötland. Harald ”förskönade” enligt tidens mode strax innan förra sekelskiftet herrgården med en stor snickarglädjeveranda. Sedan bruksdriften blivit olönsam sålde Harald Hagge 1910 till Grängesbergsbolaget och flyttade till herrgården i Bengtsgård (nuvarande församlingsexpeditionen i Smedjebacken) för att ägna sig åt ledningen av valsverket samt sågen och mejeriet som hörde till. Sigrid och Harald, som dog 1920, hade fyra barn som alla var födda på Hagge. En son, Axel, blev olympisk guldmedaljör i ridning 1912. Yngsta barnet, Ruth, flyttade till Eriksbergs gård i Morgårdshammar med sin make John. När hon gick bort i början av 1980-talet var den ståtliga bruksherrgården i Hagge, hennes barndomshem, riven sedan 30 år. Ruths och Johns namn lever kvar i den av dem donerade Uddparken vid Norrbärke kyrka.